Den Sista Budbäraren

Lektionen gick trögt och jag kände hur Mr. Brown tittade granskande på mig medan jag tecknade i mitt skrivblock. "Kanske inte historian är tillräckligt intressant för dig, Mr. Williams?"
Han tittade på mig med sina buskiga ögonbryn och jag lyfte blicken en aning så att jag såg honom i ögonen, bara för att visa honom att jag lyssnade.

Mr. Brown skakade på huvudet i en djup suck och fortsatte lektionen. Jag förstod mig inte på honom, jag skrev högsta betyg i alla ämnen, och var skolans bästa elev, ändå kunde han inte sluta med att säga till mig på lektionerna. Jag log för mig själv, nog för att jag var en slöfock då det gällde skolan, lite grann i varje fall.
Jag fortsatte skissa på det jag hade tecknat upp i häftet, men jag fick inte minnesbilden jag hade i huvudet rättvis ner på pappret. Ögonen skulle le utan att jag behövde skugga ut de linjer som skulle skapa en mun, och håret som ramade in hennes perfekta ansikte skulle fladdra och glänsa. Till sist gav upp, teckningen fick vänta till senare.

I samma stund som jag lade bort mitt skrivblock i min väska, ringde klockan till lunch och jag gick raka vägen till min bil istället för till matsalen. Då jag kom ut var luften fuktig och jag kunde lätt se att det hade regnat för bara någon minut sedan. Jag tog fram nycklarna från bakfickan och skulle just öppna bilen då någon bredvid mig harklade sig.
”Ursäkta” Sa en liten och klen röst.
Jag vände mig om och fick se Nanami stå bakom mig. ”Du glömde din ring i klassrummet”.
Hon tittade på mig med ett försiktigt leende på sina läppar och kisade med sina smala ögon.  Jag andades ut i en suck.
”Tusen tack Nanami!”.
Hur kunde jag varit så klantig och glömt den där?

Hon sträckte ut handen och släppte ner den i min handflata. ”Ingen orsak”.
Hon vände sig hastigt om och trippade sedan iväg så att hennes korta kjol fladdrade i vindraget. Jag trädde på mig ringen, och knöt handen.
Hur kunde jag varit så tankspridd?  Det var dessutom inte första gången denhär månaden jag lämnade den efter mig, någonting var fel och jag behövde få veta vad det var, snabbt. Jag satte mig ner i bilen och startade motorn som började spinna mjukt.
Jag körde ner mot landsvägen och pressade bilen upp till 100, det skulle ta ett tag innan jag var framme i varje fall.